BESKRIVNING AV TESTNING

Moderna screeningmetoder är utformade för att snabbt identifiera ett prov som antingen negativt eller presumtivt positivt om ämnet ligger över en inställd gränskoncentration. Negativa prover anses inte kräva ytterligare undersökning, medan prover som bedöms vara positiva kommer att kräva testning med en annan analysteknik, som kallas verifieringstest.

Våra screeningmetoder är baserade på etablerad immunanalysteknik och kan utföras i ett laboratorium eller med ett snabbt diagnostiskt test på vårdinrättningen. Immunanalyser använder antikroppar som reagens för att mäta mängden av en viss drog eller droggrupp i provet.

Antikroppar binder till drogen genom att känna igen en specifik tredimensionell form. Förenklat kan man tänka sig detta som en nyckel i ett lås. Nyckeln (drogen) har en specifik form som bara passar i ett matchande lås (antikroppen). Detta koncept visas i bild 1, där de färgade blocken är olika droger (med olika former) som reagerar på en matchande antikropp.

Bild 1: En stiliserad framställning av en antikropp som känner igen en av formerna. Lägg märke till att varje form bara kommer att binda till en antikropp.

Ett av nyckelbegreppen inom drogtester är tillämpningen av gränsvärden. Det är denna punkt som avgör ett testresultat som antingen positivt eller negativt.

För drogscreeningstester väljs ett gränsvärde som kommer att optimera drogdetektion men minimera antalet falskt positiva resultat. Det är viktigt att notera att ett negativt prov inte betyder att det är drogfritt. Det kan innehålla en drog i en mängd som är lägre än det definierade gränsvärdet.

Om ett drogtest rapporteras som screenpositivt eller presumtivt positivt, visar detta bara ett svar, vilket vanligtvis beror på att en drog är närvarande. Det kan inte visa hur mycket av en drog som tagits eller knytas till någon grad av påverkan. Eftersom detta är ett screeningverktyg kräver alla presumtiva positiva svar ett verifieringstest.

Bild 2: En visuell framställning av ett gränsvärde och detektionsfönster.

Den faktiska tid en drog kan förbli detekterbar i ett prov beror på något eller allt av följande:

• Mängden droger som tagits
• Hur ofta drogen tas
• Drogens själva natur
• En persons ämnesomsättning och allmänna hälsa
• Mängden vätska som intagits sedan drogen togs
• Mängden motion sedan drogen togs
• Genetiska variationer som påverkar svaret på droger

Om en person till exempel röker marijuana en enda gång kan cannabisen förbli detekterbar i urinen i högst 2–3 dagar. Det kan till och med handla om en så kort tid som en dag, beroende på cannabisens styrka. Men om personens cannabisanvändning är vanemässig och omfattande lagras substansen i fettvävnaderna, vilket resulterar i ett mycket bredare detektionsfönster (ibland upp till 30 dagar).

Uppgifterna nedan fungerar som en riktlinje och bör tolkas mycket försiktigt på grund av det stora antalet faktorer som kan påverka drogmängden över tid. De citerade detektionsfönstren indikerar hur länge en drog kan detekteras. Det indikerar inte att drogen i alla situationer kommer att kunna detekteras så pass länge.

Bild 3: En visuell framställning av ett gränsvärde och detektionsfönster.

Ett screeningtest använder etablerad immunanalysteknik för att mäta mängden av en viss drog eller droggrupp i provet. Antikroppar binder till drogen genom att känna igen en specifik tredimensionell form. Förenklat kan man tänka sig detta som en nyckel i ett lås. Nyckeln (drogen) har en specifik form som bara passar i ett matchande lås (antikroppen). När antikroppen väl är bunden till drogen sker en färgförändring; ju större intensitet hos denna färgförändring desto större volym av drogen.

Vissa drogfamiljer delar en gemensam form och därför kommer en antikropp som tagits fram för att känna igen en drog inom denna grupp att detektera eller korsreagera med alla droger inom familjen.

Det finns många hundratusentals droger tillgängliga över hela världen, av vilka många bryts ner av kroppen till drogmetaboliter. Med så många receptfria och receptbelagda läkemedel tillgängliga, finns det en möjlighet att vissa av dessa läkemedel och deras metaboliter kan ha en liknande tredimensionell form som andra droger och kommer att upptäckas av immunanalysen. Av denna anledning är det standardpraxis att utföra ett verifieringstest och begära information om en provlämnares deklarerade medicinering efter ett presumtivt positivt screeningresultat.

Bild 4: En drogfamilj kan dela en gemensam form som en antikropp kommer att binda till. Här delar fyra olika droger en triangulär form och binder därför till den övre delen av antikroppen.